|
Info:
Vid en första blick i Martin Palms album verkar allt vara fullt normalt. Det ser ut som det gör i många album med motiv hämtade från den närmsta omgivningen. Bilderna föreställer vanliga människor i ordinära miljöer. Men vid en andra, lite närmare blick, i samma album framträder dock något ytterligare, eller kanske snarare en fråga: är det verkligen den här sortens bilder man vanligtvis finner i ett album?
Det är inte helt vanliga snapshots Martin Palm har i sitt album. De ögonblick som dokumenterats är inte de högtidstillfällen eller sammankomster med familj och vänner som vi är vana att se i familjealbum. Det vi ser är snarare allt det som befinner sig mellan dessa tillfällen. Vad är det exempelvis som blir kvar i ett rum då de vänner som fikat tillsammans har gått? Vad är det som inträder precis efter det att en storslagen händelse ägt rum, och vad är det för stämning som infinner sig utanför huset där det hela skedde?
Det är dessa ögonblick vid sidan om det speciella som Martin Palm fångar, där ingen bild är märkvärdigare än någon annan. Här råder en ordning där det triviala som sker vid sidan av det stora är lika nödvändigt för att bilda en mångfacetterad helhet. På detta sätt bryter Palm ned den hierarki som ofta styr vad och hur vi avbildar vår tillvaro. I de fall då människor finns i bilderna vänder de sig bort utan att möta vår blick, de vänder sig snarare mot någonting utanför bilden. De är påtagligt ointresserade av kameran och av oss som betraktare, trots att de rimligtvis måste vara medvetna om kamerans närvaro.
På så vis formulerar Palm även en kritik eller ett ifrågasättande av våra traditionella avbildningstraditioner inom exempelvis foto och måleri. Det är med andra ord inget vanligt album Martin Palm visar, utan en extra ordinär gestaltning med många bottnar. Detta trots att det medel han använder sig av är just det som finns i glappen och mellanrummen till det vi brukar kalla det extra ordinära.
|
|
